Å allehop vi knoger å ärbetter,
vi lijer i från möen å te kväll,
men bär dä mot å allting bara stretter,
då tar vi i allt va vi örsker, läll.
Vi knogar på fabrik, vi går i jolen
vår jamna lunk mest för varenda dag,
öm dä behövs sa skre´nte vi på olen,
sä dä skä vära freske käratag.
I Espen, särskilt, ingen enda sitter
å flacker fot å sir förvona ut,
nä, arbetshögen, tycks dä, tå sä smitter,
hit samles nästan allehop tä slut.
Då hjul å remer snörrer sa dä viner
å allting är ett enda dön å gny,
då kommer dä från fölk å från maskiner
jussöm ett bö från Sveriges största by.
(Helge J har skrivit)